Vila i frid, älskade mamma
Jag kan inte säga att det här året har börjat särskilt bra. Den tredje januari somnade min mamma in. Det är med mycket blandade känslor som jag går igenom dag för dag. Jag har nog inte riktigt fattat än vad som har hänt, även om jag förstår att det har hänt. Jag har inte haft tid att tänka på vad jag egentligen känner eftersom det är så mycket att planera och lösa. Jag antar att jag är en sådan person som fokuserar på det som behövs göras innan jag tar tag i mina egna känslor. Jag stänger av, men bara för en stund.
Min mamma blev bara 48 år gammal, och gick bort efter att ha levt ett tufft liv som sedan utvecklats till hjärtproblem. Även om jag saknar min mamma så otroligt mycket, känns det samtidigt bra att veta att jag aldrig mer behöver oroa mig för henne. Hon är på ett bättre ställe nu, utan att behöva lida. Vi hade våra skilda meningar och åsikter, och vi var inte alltid sams eftersom jag inte tolererade hennes val av livsstil. Men hon kommer alltid vara min underbara fantastiska mamma, det kan ingen ta ifrån henne.
Jag hör fortfarande hennes skratt eka i väggarna, och hennes leende som lös upp ett helt rum. Jag minns när jag var mindre, när vi hade lite som en tradition att gå och fika på Sveas på torget i Kumla. Det var en av veckans höjdpunkter. Jag minns också när vi körde runt i hennes röda lilla Opel Corsa när hon på en grusplan på skomakaregatan, vid industribyggnaden, fick för sig att köra runt i cirklar. Jag minns att jag skrattade så att jag hade ont i magen efteråt. Jag minns när jag och min fina vän C varit på hemmafest och hon druckit för mycket, och mamma retade henne på morgonen genom att fråga om hon skulle ha en grogg. Jag minns hennes bubblande skratt i den situationen. Jag minns när hon sa att hon kommit på en riktigt bra födelsedagspresent till mig, där hon menade att jag aldrig skulle komma på vad och jag utbrister "ja men det är väl en tårta med mitt ansikte på", och hon trodde inte sina öron. Jag hade konstigt nog inte en aning om att jag gissat rätt. Jag minns lyckan när hon för första gången lyckades göra sin första maräng. Jag minns hur hon brukade sitta vid köksbordet och prata med mina vänner och även bjuda på kaffe eller liknande innan jag kommit hem.
Den sista dagen vi hade tillsammans var en av de bästa dagar vi haft på länge, och jag är glad att det är just så vår sista dag var tillsammans. Vi skrattade och skojade tillsammans, och hon var helt frälst efter hon ätit mina kärleksmums. Jag skickade med henne ett par stycken när hon gick. Jag är glad att jag gav henne en stor och lång kram när hon gick. Jag visste inte då att det skulle bli min sista.
Jag kommer minnas dig min älskade mamma för allt det bra vi har gjort tillsammans. Jag älskar dig.
/Sofia
Förmodligen är bilden tagen på Madeira när jag kanske var runt 4-6 år gammal.
Den här bilden har jag mina aningar är tagen på det som en gång i tiden var SJ:s centrala verkstäder i Örebro. Här är hon nog inte mer än 20 år gammal.
Det här är jag i mellandagarna 2013. Jag har fått höra att jag är lik min mamma när hon var något yngre än vad jag är nu.
blev tårögd, vad fint du skrivit om din mamma, skönt att du fick en härlig sista träff med din mamma. tänkt mycket på dig <3 önskar dig allt gott vännen! massa kramar