Onsdagstankar
Jag borde vara trött idag, men känner mig konstigt nog ganska så pigg vilket är riktigt skönt. Jag upplever mig nästa tjatig när mina inlägg handlar om min mamma, men jag känner att jag har hamnat i den del av sorgefas som kallas reaktionsfasen. Där förstår man vad som har hänt och det har börjat sjunka in. Kan inte säga att sömnen eller matrutinerna är som de brukar. Det är jobbigt att erkänna situationen för sig själv, men det är en del av arbetet.
Men mitt i alltihopa så har jag människor i mitt liv som gör allting lite lättare och framförallt bättre. Ni är fantastiska!
En annan tanke som jag har är att jag känner mig så otroligt gammal. Jag känner mig inte riktigt som jag brukade göra och dessutom har jag börjat sett världen på ett annat sätt. Problem som var stora förut känns så små nu. Men som en vän sa till mig "de intressantaste människorna är de med erfarenheter", vilket jag måste säga stämmer otroligt bra.
Nu ska jag kasta mig över plugget och göra klart dagens deadlinearbete.
