När hjärtat värker..
Den här veckan har varit oerhört tung känslomässigt. I onsdags var det mammas begravning, något som jag inte såg fram emot. Precis som jag tänkt innan så blev begravningen en bekräftelse på det som verkligen har hänt. Jag har inte riktigt velat tagit det till mig att hon är borta, men nu har det börja sjunka in. Kan erkänna att sömnen inte har varit den bästa, vilket har tagit ut sin rätt på min energi. Men vad jag än känner och kommer att känna, det är okej. Jag tar en dag i taget, för det är så långt jag orkar tänka på min framtid.
Begravningen var finare än vad jag förväntat, och det kändes bra utan massa psalmer. Det var inte riktigt min mammas stil. Det blev en borgerlig begravning där jag valt musik utifrån mitt eget tycke samt vad min mamma lyssnat på när hon var ung. Bland annat lyssnade hon mycket på ABBA, vilket gjorde att det kändes mer än rätt att ha Tröstevisan med Benny Andersson från ABBA med som introduktionslåt. Dessutom lyssnade hon mycket på Gyllene tider, från vilket jag hittade en ganska okänd låt från dom som heter "lova att du aldrig glömmer bort mig" som spelades när det var dags att ta avsked.
Nästa vecka ska mamma urnsättas. Mitt önskemål var att hon skulle urnsättas innan hennes födelsedag, vilket nu kommer att uppfyllas. Det känns på något sätt viktigt att kunna gå dit och tända ett ljus på hennes födelsedag och veta att hon finns just där.
Tack allihopa som kom till begravningen, och tack alla som visat sitt stöd.
/ Sofia
